När jag för några år sedan blev ombedd att på Facebook hänga ut mina tio favoritplattor till allmän beskådan, upptäckte jag att endast en var utgiven senare än 1980. De övriga nio var album jag tagit till mig som mer eller mindre historiska klenoder. En skiva var dock pur kärlek från första ögonkastet och det är en kärlek som inte är en tum vekare nu i dag, tjugotre år senare. Förälskelsen, 1994, kom dessutom från ett ganska oväntat håll. Visst hade Morrissey gjort ett par hyfsade soloplattor men inget hade dittills varit i närheten av The Smiths självömkande klassiker några år tidigare. Men med "Vauxhall & I" förvandlades 80-talets melankoliska mästerverk till prologer för det som komma skulle. Att världen varken förr eller senare fått en vackrare punkt än Speedway kastat i ansiktet är naturligtvis bara bonus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar