När jag tittar igenom gamla fotoalbum är det inte de finaste fotografierna jag fastnar framför. Istället är det bilderna som får mig att minnas lite extra som blicken stannar kvar vid. Tre unga killar i träskor som flinar upp sig inför kameran kan få mig att drömskt titta in i väggen. Vad var det som hände? På samma sätt finns det musik som mer än någon annan musik passar in i minnenas album. Soundtracket till Fjortonårslandet där grinden till det barnförbjudna ännu inte stod på vid gavel. Musiken som alltid får mig att vilja sträcka mig efter närmaste luftgitarr går inte att reduceras till något annat än just där och då. Att ge mig något som låter som Iron Maiden är som att ge mig ett fotografi på tre andra unga killar i träskor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar